Juletid är miraklens tid

Det har skett ett smärre mirakel.
Jag har köpt en make up-produkt som håller vad den lovar!

Hetsade in på H&M häromdagen, med det sedvanliga dåliga samvetet över att jag shoppar här hos barnarbetarnas slavdrivare som dessutom har mage att ljuga om det och låtsas att de har en nästan IKEA-lik idé om att de tar modet till folket när de mest plagierar. Jag tycker det är en positiv utveckling, även om den är för jävla tramsig också, det här med att de faktiskt låter erkända designers sy upp kollektioner. Då vet man i alla fall att den som ritat skiten blir credad för det och förmodligen, förhoppningsvis har stått för idén och inte stulet den ur närmsta modemagasin. Å andra sidan är det skittramsigt när folk köar för att få köpa design på H&M. Och hur som helst så lär det vara ett litet barn någonstans i Asien som har sytt det så ondskan är ju trots allt alltid total.
Jag gillade när H&M hade egna designers som gjorde egna grejer. Tror jag såg ett reportage om det någon gång för några år sedan, att de tog in folk som liksom inte riktigt lyckats komma någon vart men ändå var jävligt duktiga. Men det verkar ju vara förbi och hursomhelst var poängen att jag alltid har dåligt samvete när jag handlar på H&M, men alltid är för snål och lat för att egentligen orka bry mig.
Så i alla fall hetsar jag in på H&M för att köpa hårspray och foundation. Surar framför de beiga burkarna över att det liksom är dyrt även när det är billigt och tänker att allt säkert är superdjurtestat och förmodligen gjort av barn det med. Och bestämmer mig till sist för att den där lilla miniflaskan för 115 spänn, den är säkert lika kass som de andra, men den finns i alla fall i den där löjligt ljusa tonen min hud får på vintern. Fångar det hårdaste hårsprayet jag kan hitta och betalar. Jag har helt slutat med flashiga stylingprodukter för håret, ni vet molding mud, counture clay och saltvattenspray och allt vad det hittar på och kör numera enbart på billigaste, hårdaste hårsprayet samt georgia brown vax och skapar helt enkelt frisyr genom en kompakt hjälm av hårspray. Helt säkert mycket dyrare i längden, men fan så simpelt. Fast det kan ha sina risker, en gång petade jag en kille i ögat med mitt hår när vi vart lite nära och det är ju kanske sådär sexigt. "Oj, shit, förlåt att jag stack ut ditt öga med mitt av hårspray sylvassa hår! Ska vi knulla?"
Hursomhelst. Väl hemma eller om det var dagen efter, i alla fall så plockade jag fram den lilla flaskan och tittade på den och tänkte: Powder finish, my ass. Det står det på den alltså, att den ska ha powder finish. Och dra mig på en liten vagn och kalla mig Sankt Sigfried om den inte hade det!
Det har aldrig i hela mitt 28-åriga liv tidigare hänt att någon form av make up hållt vad den lovat. Det utlovas vitt och brett allt från oerhört tåligt nagellack som du kan jobba i industrikemikalier med utan att det flagar av till 300% längre ögonfransar som böjs automatiskt när man målar dem. Visst fan färgar just den foundation som inte skulle färga av sig av sig och visst fan klumpar alltid mascaran oavsett hur mycket de snackar om att lyfta och separera och förlänga i reklamen och nagellacket kan man pilla bort i stora flagor.
Men inte den här foundationen då. Den säger powder finish, den ger powder finish.
Jag är i fullständig chock.


Vet inte om jag tycker att det blev så himla snyggt resultat, det där med powder finish, det blev liksom lite torrt och inte helt spänstigt och fräscht som det brukar bli av krämer annars, men det är inte det viktiga här. Det viktiga är att den håller vad den lovar! Jag ÄLSKAR saker som håller vad de lovar. Och personer. Som håller vad de lovar. För min del så tror jag att folk kan få vara nästan hur dumma i huvet som helst, bara de inte försöker lura i mig något annat. Det är schysst på något vis att stå för att man är ett arsle för då kan folk behandla en som det och behöver inte bli besvikna.
Så tack, Maybelline, för denna lite mindre men ändå viktiga upplevelse. Jag kopplar den till något större, heders.

Men, ach, så kommer jag på det. Genom de insiktsfulla tjejerna bakom love at first site-bloggen inser jag hur det ligger till egentligen. Betalar man 300 spänn för en mascara så klumpar den inte sig. Eller? det gör den säkert ändå. Såg en tjej på tv eller i en film eller en musikvideo som delade fransarna med en knappnål, det såg sjukt snyggt ut men även livsfarligt eller i alla fall hälsovådligt.
Jag har en vän som säger att det som är bra med att köpa snordyra designgrejer är att de garanterat inte är gjorda i någon sunkig sweatshop. Det låter ju vettigt på något vis. Och säkert sant för finfin design.
Kan man ju fråga sig varför i helvete Nikes är så dyra då. Och på vilket vis alla "street"-människor rättfärdigar det köpet. "Det är dyrt OCH gjort av barn!"

Men frågan som kvarstår är om pengar är lösningen på mina problem eller om ett totalt reklamförbud där man endast får beskriva sin produkt på förpackningen i neutrala och adekvata ordalag är lösningen. Då skulle man ju åtminstone veta om man kommer att vara tvungen att peta i sina ögonfransar med en knappnål eller om de där 300 kronorna faktiskt kommer att leda till att man slipper det och sen kunna överväga om det är värt de pengarna att slippa riskera synen.