Plastic smile, hypocrate style

ha! på expen igen. klockan är halvtvå. jag har lovat att inte efterfesta på expen igen, inte på mitt initiativ i alla fall. senast fick jag den briljanta frasen "NI HAR FESTAT SÖNDER INTERNET!" slängd i ansiktet och det vill jag ju inte vara med om igen. Vi hade ju faktiskt lyckats rycka ur kontakten så att det inte fanns något nät på expen en stund, men för ett ögonblick tänkte jag att det kanske fanns en risk att jag pajjat hela jävla world wide web. svårt med bakfylla. man kan ta på sig nästan vad som helst.

hursomhelst så är detta inte en efterfest. det är en mellanlandning, en nerladdning och en uppvarvning. dock verkar det inte finnas någon efterfest. dumt när man går ut senare än alla andra. då blir det lätt så. jag kanske måste hem. kanske borde sova. jag har en tes om över- och understimulans på smålands som jag tror är aplicerbar på mycket.

man blir galet överstimulerad av att hela tiden träffa nya människor, ha tusen människor runt sig, att dela så mycket så snabbt med så många. Att träffa människor som faktiskt påverkar en, som faktiskt har effekt och gör en skillnad. Varje kväll man går och lägger sig så har man tänkt något nytt, träffat någon som utmanar.

men samtidigt går allt så snabbt att man inte får den där djupare stimulansen, utmaningen av att vara nära vänner med allt vad det innebär av att ta ansvar, tyngden i att stå för sig själv i en relation mer än i ytliga fyllesnack, att ta snack förbi graden av att bara visa upp sina bästa sidor och faktiskt våga chansa. När man slutat rapa upp de floskler och sanningar man vet går hem och börjat säga det som faktiskt är det man tänker.
att inte tränga djupare urholkar mer än man skulle kunna tro.

nu ska jag inte blogga sönder den här helt.
måste bara säga plastic smile med Turbulence - kommer du över den, köp den. jag vill ha den även om inte du skulle gilla den. maila, ring, whatever. Jag köper den.