smålands smålands smålands

det är en intressant debatt som förs på snacksidan just nu, bland alla troll och snåriga skogar. jag håller med om så mycket och visionerna börjar bubbla upp till ytan igen. allt handlar egentligen om Smålands som något annat, något mer än studentnation. därför blir det spännande att se vad som händer med obligatoriefrågan det närmsta året, vad som kommer begränsa oss i framtiden? det roliga med nationsombudandet är åtskilligt och nästan allt beror på ER ER ER underbara människor med underbara krafter som samlas. era visioner. det tråkiga med nationsombudet är det som jag upplever när jag sitter och räknar kassor, skriver kvittenser, svarar på infomail och telefonsamtal och beställer varor; att det hade kunnat vara vilket kontor som helst. att all den entusiasm och glöd som handlar om socialistisk, feministisk och antirasistisk praktik, att ha krafter som förändrar, ändå fastnar någonstans mellan skrivbordet och kassavalvet (daglig promenad) och jag är trött när jag kommer hem. OM nationerna kommer få skärpt reglering med ett tydligt syfte och en tät koppling till offentligheten, då kanske inte visionen om ett samhällsomstörtande smålands är möjlig, i den storlek vi är nu, då är det kanske just en knytpunkt för studenter vi blir. knytpunkt för studenter som är aktivister i sitt vardagsliv, i olika, andra, flera organisationer (och därmed också smålands såklart nu när jag ser det framför mig) som inte står still. försvinner nationernas lagstadgade skydd kanske vi kan få sluta med mycket av det som tar så jävla mycket av vår tid idag och börja göra det vi egentligen vill. och stipendiepappersarbete är t.ex. inte det jag brinner för egentligen.

hur peppar man pressade pubförmänniskor till att driva politik där de står? hur är glädjen över att vara just på smålands och ingen annan nation, när man räknar flaskor, trycker på kassapparaten och instruerar jobbare att städa? jag menar inte att det inte går, för det tror jag verkligen att det gör, i allra högsta grad när man interagerar med andra människor men jag önskar önskar önskar att det kunde få ta lite mer PLATS, lite mer tid. Att det fanns tid att prata om visioner och värden på pubmötena för det är väl ändå det som har buntat ihop just oss här, inte vårt intresse för öl? jag vet inte jag vet inte jag vet inte

och vår ekonomiska situation är som fem oxar på mina axlar.